Ur två artiklar av Olof Richard Sjöholm, först tryckta i UNT 1991. Artiklarna bygger på intervjuer med Bengt Andreasson, tidigare bl a VD för Upsala-Ekeby, och boende på Tavastehusgatan 2. De har också tryckts i Sjöholms bok "Folk och Företag kring Fyris", 1995.
- De mäktiga lagren av ishavslera på Ekebys marker var i dubbel bemärkelse grunden till Upsala-Ekeby AB, berättar direktör Bengt Andreasson då UNT besöker honom i villan i gamla Ekebyområdet.
I den första bolagsordningen, given Stockholms slott 29 januari 1886, står följande ingress: Bolaget som benämnes Upsala-Ekeby AB har till ändamål att efter inköp av hemmanet Ekeby nr 2, 1 mantal frälse i Bondkyrko socken av Uppsala län, tillgodogöra och bearbeta därstädes befintliga lerarter, huvudsakligast medelst tillverkning av tegel och kakel. Ekebyleran hade vid provbränning befunnits mycket lämplig för keramisk tillverkning. De första årens produktion av tegel och kakelugnar var relativt begränsad. Redan första året hade man också tillverkning av s k krukmakaregods i samarbete med krukmakaren Coddelius i Uppsala. Bolaget ägdes av kända Uppsalasläkter, von Bahr, Ekstrand och Holm, som under flera decennier kom att prägla bolagets utveckling till ett industriföretag. Ur journaler och kontraböcker från de första årens verksamhet finns många intressanta noteringar. Arbetslönen uppgick till 15-20 öre per timme och arbetstiden var 12-14 timmar per arbetsdag. Mjölk fick köpas på gården för tio öre litern och rågmjöl för tio öre per kilo. Allt avräknades mot lönen i kontraboken. - Ja, det var andra tider, säger Bengt Andreasson
Interiör av drejarverkstan vid Ekebybruk
En ny epok inleddes i mitten av 1910-talet, då Upsala-Ekeby AB förvärvade Uppsala Kakelfabrik, som genom fusion uppgick i Upsala-Ekeby. Det ursprungliga aktiekapitalet, 100 000 kronor, ökades därvid till 425 000 kronor och Uppsala Kakelfabriks verkställande direktör, Axel Sterner, blev chef för båda bolagen. Med Axel Sterners inträde inleddes en period av genomgripande utbyggnad och modernisering av driften. Bruket sysselsatte vid denna tidpunkt cirka 300 anställda.
Nya arbetarbostäder uppfördes vid Ekeby, av vilka ett flertal fortfarande finns kvar med de gamla namnen Basarbo, Tomtebo, Mässen etc, alla kända namn för gamla Ekebybor. När centralvärmen blev alltmer vanlig på 20-talet sjönk kakelugnstillverkningen markant. Ända till 1945 tillverkades dock kakelugnar vid Ekeby. Den sista gick på export till USA. Bolagets nya produkt från mitten av 20-talet blev kakelplattor, en produktidé som hämtats från kontinenten av Axel Sterners son, Nils Sterner, som 1927 tillträdde som bolagets VD, en befattning som han skulle inneha ända fram till 1960. Under denna period utvecklades Upsala-Ekeby till en industrikoncern med stark inriktning på keramisk produktion.
Plastens intåg efter kriget oroade den keramiska industrin, som såg plastprodukter som ett hot mot såväl kakelplattor som porslin. 1947 inköptes därför kemiföretaget Syntes utanför Göteborg för att följa denna utveckling, ett företag som framför allt kom att tillverka råvarumaterial för båtindustrin. Som ett tredje ben att stå på hade bolaget byggmaterial för försäljning genom bl a Uppsala Byggnadsvaror, som 1968 såldes till nuvarande Beijer Byggmaterial. Dessutom bedrevs en omfattande lantbruksrörelse med inriktning på spannmålsodling och kalvuppfödning vid arrendegårdarna Kvarnbo, Österby, Flogsta, Steninge säteri m fl.
I början av 1970-talet upphörde tillverkningen av keramik och blomkrukor vid Ekebyfabriken och flyttades över till den nybyggda anläggningen Steninge Keramik AB vid Fyrislundsområdet. År 1973 såldes såväl fabrikslokaler som mark och ett stort antal bostäder till Uppsala kommun, som under en tioårsperiod upplät fabriken på arrende till bolaget. Under denna period avvecklades väggplattsfabriken. 25 oktober 1977 lämnade den sista vagnen med kakelplattor tunnelugn nummer 2 i Ekeby. Under återstående arrendetid skedde nedmontering av maskiner och utrustning samt uthyrning av lokaler till produktions- och serviceföretag.
Idag är fabriken vid Ekeby en aktiv hantverks- och utbildningsmiljö. Förutom gymnasium med bl a livsmedelsteknisk och sanitetsteknisk linje finns en bostadsrättsförening för industri och hantverksidkare. Som enda bärare av den keramiska traditionen finns Rendels porslinstryck, som än idag använder kammarugnar från gamla keramikfabriken.
Produkter från keramikfabriken signerade av konstnärerna Vicke Lindstrand, Ingrid Atterberg, Mari Simmulson, Anna-Lisa Thomson och andra kända namn har nu blivit mycket åtråvärda samlarobjekt vid auktioner.
- Ekebyfabriken var en av de största arbetsplatserna i Uppsala. År 1950 var 633 personer anställda vid Ekeby, slutar Bengt Andreasson.